fy fasiken vad jag ÄLSKAR min hovslagare. han är ju så grymt duktig och skicklig.

Dock förstod han inte riktigt hur tidigare hovslagare riktigt tänkte när han hade sätt på honom den typen av hela sula han hade, ni vet en sådan där plastig och svettig sula som dom flesta använder. För enligt honom blir lika fuktigt och äckligt för hovarna med det på, som utan dem på.

Men eftersom vi har skrivit i fordervärdsavtalet att han ska ha helsulor på sig, så får han ha det, annars är det kontrakt brott och det vill jag inte ha.

Men han fick iallfall ett par sulor på sig, fast ett som var bättre, dessa sulor har tyg/ludd/fodring på insidan av dom, så hästen får inte plast rakt mot hoven och strålen, så dem ska vara bättre just för den saken skull, men fyller samma funktion som dom vanliga gör: stänger ute smutsen och vätan.

Annars var Otto ponken riktigt duktig, han var lugn och sansad, stod still och visade inga antydan på att han hade svårt med balansen som han tydligen kan göra.
Han var snäll, lyfte hovarna och stod stilla.
Det som var jobbigt var att flytta ut vänster benet så långt bak och ut som dom behöver vid en skoningen.
Sedan fasnade han i det läget, eller inte riktigt det som han har när han blir skodd, men det läget som är när man släpper ner hoven halvvägs, alltså halvt nere på marken, men efter ett tag fick han slappnat av och hoven fall ner på stallgången igen, så det funkade fint.

han var riktigt duktig.

Men den andra hästen som skulle skoj, andra inakorderingen, fy fan för vilken häst. han har tidigare bara vara skodd fram och det funkade super att sko, men sedan skulle hon vilja ha honom helskodd och det gjorde Ralf mer än gärna, men fyyyy FAAAN för den hästen alltså.

när han kom till bakhovarna var han jätte lös i benen och avslappnad, men Ralf kände att snart kommer kickandet och det gjorde det och jävlar vad han höll emot, för fan inte ska en häst sätta sig på honom, han höll emot och följde med i kickandet och gormade på honom att lägga av och jag stod fram till och försökte avleda honom, men nypande, masserande, klappande osv osv.
Men till slut fick Ralf nog och gick fram och "bremsade" honom med fingrarna en kort stund, så han kunde få slå i den sista sömmen på sko nr 4 och efter det kickade han bara en än gång till och sedan var det klart.

Allt annat funkade med skoningen, klippa sömmar osv var inget problem bak, utan det var bara ljuder från bankandet som var jobbigt för honom, men snart är han van vid det med får dom hoppas på (inte riktigt mitt problem att oroa mig för, inte min häst som inte kan uppföra sig).

jajaja. imorgon blir det nog ett pass i paddocken.

=)