Ja, då har man varit hästlös i 1månad nästan exakt.
Otto, min fina Otto åkte till nytt hem runt den 22 Aug, då jag inte ville att han skulle stå och vänta ut mig och min bebis, samt min ridbarhet, då han ej mådde bra av det, så hade jag även upptäckt lite "problem" med honom, som hans ägare ej hade talat om för mig, visst inga större problem, men fångkänsla bland annat, samt att hans muskelstörning påverkade honom mer än den gjort tidigare.

Så jag kände det att det ej är lämpligt för honom att stå i ca 3månader, minst för jag inte kan rida honom, han mår ju inte bra av att stå i 3veckor.
SÅ det blev ett tungt beslut att fatta, att skicka iväg honom till en helt främmande person, som inte verkade ha "alla hästar hemma" om man säger så, när det gällde hur man uppför sig bland folk eller att man ska lyssna på ens person som har haft hästen aktiv den senaste tiden...
Men men, inte mina bekymmer, men ändå tråkigt och ledsamt, ville ju ha kvar min fina prins, men man kan inte ro för allt..
Hellre få en bebis än behålla en gammal häst...
Han var ju trots allt, eller är trots allt 18år, så han kanske hade hållt i 1år till, eller kanske 10år till, ingen som vet..
Och inget jag vill spekulera i heller, då han är "död" för mig, eller jag tänker så ibland, för då är det lättare att förstå och acceptera att han ej är hemma hos mig längre..."får jag inte ut hans kärlek, ska ingen annan få det heller". Ja, lite så tänker jag, för han var verkligen hästen för mig, bråkig, fast ändå snäll...
Min fina prins.

Saknar dig så...

Grät blod i 2veckor till och från över hans flytt. Min älskade häst.

Men hästlivet är inte slut för han flyttade, var och kollade på en ny polle för två veckor sedan, en arab herre, valack på 8år, grundriden och super trygg och lugn. kändes trevlig, riktigt trevlig, red ju inte, men myste och borstade, såg hur han bettede sig i stallet och bland folk och i hagen. Verkade super go, lugn stabil och trygg.
En häst som jag skulle utbilda, få till att bli en "riktigt" ridhäst, och inte bara skogsmulle, som han gått som, visst han kunde gå i form, men han kan inte mycket mer än så, flytta för skänkel, start och stopp, det var det han kunde, alltså grunderna, är en unghäst i nivån, och även lite i sin ålder, han kanske skulle kunna ha lite mer kunskap, men ändå inte, då jag har förstått det rätt, på andra arabfolk, så tar man inridningen lugnt och sansat, då deras huvuden ska hänga med, så dom inte ska bli hel tokiga, utan bara vara lite halvt på tårna, men ändå trygga, säker och jordnära.
Är ju en hästras, som man måste aktivera, både fysiskt och psykiskt.
Ifall jag tar hem honom eller ej, det beror på ridningen, hur den funkar och vad ägaren tycker efter de besöket.
Ska i så fall ta hem honom i jan/feb någon gång, så jag får chans att läka orenligt efter förlossningen (som för övrigt är om 2dagar, enligt ultraljuds beräkningen).
Här är två bilder på honom.

Men Patrik (min sambo) är lite sugen på att jag ska skaffa mig ett kallblod, som är inkörd, så man kan ha skoj med i skogen, eller i skogsbruket, hade varit super skoj det, då vill jag ha en nättare nordsvensk, som ej är så tung att rida, som man ändå kan arbeta med..
Kanske en mindre eller smalare modell av ardenner, jaa...får se, vad det blir..om han får sin "vilja" igenom, det är ju trots allt han som ska betala för hästen. ;)

Men jag vill ju ha en ridbar häst, en som funkar att rida ett dressyrpass på, en som man kan få upp i en härlig fart på uteritten...
Ja, en blandning mellan Otto och Bella, kanske..
eller som en av mina tidigare hästar, som verkligen var den blandingen: Dilba, dock var hon väldigt grön i sin ridbarhet på banna, trots sin ålder 12år, var inte riden så mycket där, för hon "bråkade" lite, var lite stönig, så hon som jag delade henne med, hade mest ridit ut, var ju även det hon ville ha henne till...Skogsmulle tant, förstår jag, när man är 50år drygt och jobbar som advokat, driver egen byrå och har häcken full, så vill man slappna av, komma ut och njuta och inte bråka..
Här är den gamla damen, som idag är triangelmärkt och dryga 18/20år där någon stans, om hon än lever...

Har faktist ingen aning om det...

Här kommer longeringen från när jag longerade Otto igår.

Inte de mest rättvisaste filmerna på honom, då han var trött efter ett rätt hårt pass för honom, med mycket övergångar, så han är mer allärt på mina kommandon i vanliga fall, än vad filmerna visar.

Ni får bortse från min röst, dåliga filmer och en trött häst och bedömma efter det.

Kom med åsikter.
OM ni vill se hur han såg ut i kroppen i helhet under rörelse och jämnföra lite bättre, för att ge bra åsikter/kretik, så kan ni ta och kika in på ett inlägg från april, då jag la ut en longeringsfilm från ett tillfälle: http://livetmedhast.bloggplatsen.se/2013/04/29/9783079-film-fran-longering-fredag-26-4/
 

inte min mening.

nu har jag ju ändå grejat väldigt mycket med honom, för mitt tillstånd, men jag har ändå inte fått tummen ur och börjat blogga aktivt.

Men kan la dra lite kort om vad som händer med oss.

Jag tränar ju för Emma Topp, en grymt duktig dressyrryttare, som bor i Vänersborg, och som har privatlektioner för oss "amatörer".

VI har ju arbetet mycket i skritt, eller enbart skritt när det gäller ridningen, för jag fixar inte att skumpa runt längre, då jag har drygt 3månader kvar till förlossning.

Och nu har jag börjat komma åt Otto, eller vi har börjat kräva mer av honom, då han fått en bra grund muskulatur, så får han ju faktiskt prestera mer än tidigare.
Så vi har arbetat 2träningar med framdelsvändningar på en fyrkant, runt koner, vänstervarvet flyter det på och han får en fin lösgjord effekt och söker sig fint ner i handen, vänder runt utan större problem, men högervarvet däremot är värre, det är en jobbig sida för honom och även för mig.
Inte det bästa när båda har sin svaga sida på samma sida ;)

Men vi kämpar på med den, trotts att vi bråkar och blir arga på varandra.
Då han inte orkar eller vill, börjar han först backa ur rörelsen och när inte det funkar så lättar vi lite, men det funkar heller inte, för jag blir så extremt jävla arg och skriker på honom samt drämmer till med skänkeln, precis innan  man känner att han är på väg upp, för att mana på framåt och avbryta rörelsen eller så ber jag honom bara flytta sig och göra något annat, men helst vill jag bara avbryta det han håller på med och fortsätta med det jag begärda av honom och det funkar helt okej.

Sist träning som var i tisdag så körde vi skänkelvikning på långsidan av spåret och framdelsvändning när vi kom till hörnet för att sedan göra samma sak i andra varvet på tillbaka vägen.

Även detta funkar kanon i vänster, men svårare i höger och här blev han inte lika frustrerad, utan funkar bättre och här känner jag mer att "okej, här flyter skänkelvikningen fint, nu gör jag vändningen", här har jag mer fria händer att avbryta när det funkar som bäst och inte är styrd att köra vändningarna där konerna är.

Han verkar uppskatta dessa rörelser mer och mer och vill vara mer till lags, men ändå få sitt ord sagt och bråkar lite med.

Han har ju tendenser till att dansa mycket på bakbenen för att komma undan, gör ju så med sin ägare (är ju fodervärd till honom). Men jag kommer inte låta detta fortsätta, mer än vad han redan gör, vi ska avbryta detta och få han till att fatta att det inte är någon idé att bråka med mig, för jag ger mig inte.

Härligt med honom är att man inte behöver vara rädd när han grejar, för det är verkligen en lugn och stilla, inget så där explosion, utan lite följsamt och fint, men ändå inte okej om jag ej ber om det, vilket jag aldrig kommer göra, då stegringar är verkligen en farlig sak. Fattar mig inte på dom som lär sina ponnys (framför allt) att göra det på kommando, då dessa tjejer oftast INTE HAR NÅGON KOLL ALLS PÅ VAD SOM HÄNDER.

Men när Emma inte är med oss, så longerar jag mycket, vilket funkar fint fint, då han behöver få galoppera och även trava för att behålla kondisen och inte bli lönnfet. ;)  

här är en bild från när vi longerade igår. Trav och han är lite störd över att en Ponny blev utsläppt i hagen intill och han var tvungen att gå ordentligt.

Filmade även från båda varven, så dom kommer också komma upp...

Här är en bild på Otto som är tagen i Februari 2013, då har jag haft honom i 1månad ca, max en månad.

Denna är från Mars, början av mars...

Har verkligen missat att ta bra kort så man ser en tydlig förändring i kroppen på honom. Men det är iallfall något man ser skillnad på. ;)

Detta kort är också från igår, i början av Juli alltså =)

Så en förändring har allt skett i hans kropp. Eller vad säger ni?!

men jag har varken hunnit eller haft lust att blogga, inte iallfall i hästbloggen.

har inte haft så mycket att skriva om heller för den delen.

Som ni vet är jag gravid och har känningar ifall jag anstränger mig för mycket.
Men jag försöker hålla oss igång så mycket som möjligt, iallafall 3dagar i veckan, med longering och ridning.

VI har haft lite motgångar för att kunna hålla igång oss också.
Jag har varit sjuk, till och från, med en förkylning som aldrig ville släppa helt och hållet.

Sedan när den väl var borta och vi började greja med longering och lättare ridning igen, får Otto hovböld, trots att han går på heltäckande sula.

Så då blev vi stående i 2 veckor pga den.

Och första ridpasset och aktiveringen för oss var igår, för vår dressyrtränare, Emma Topp.
Vilket gick kanon. 

Eftersom jag har 3månader kvar till förlossnignen så tog vi det försiktigt, vi arbetade med framdelsvändningar, i 1timme...

Var grymt jobbigt tyckte Otto, speciellt i högervarvet, då blev han så frustrerad på mig att han ställde sig en aning på bakbenen och ville komma undan totalt.
Men fan ger vi oss inte för det, men lite försiktigare är man ju i ett sådant läge när man är gravid, har ingen lust att trottsa och pressa allt för mycket när man vet hans tendenser att bråka med bockningar och stegringar ifall han ej vill, inte när man är gravid iallafall..
Men detta beteendet släppte väldigt fort, när han blev tillsagt och jag blev förbannad, så la han av, han har svårt för högervarvet, liksom jag, och han känner ju av att det är mitt svåra varv och vet även om att jag inte orkar som jag gjorde förr, och då är det lättare att komma undan på detta vis ;)
Men vi kämpade och allt funkade fint...

Tappade ibland formen, gick mestadels som en klocka, och vilken häst jag har när han sätter under sig ordentligt, var längesedan jag kände den kraften han har, då jag inte orkar rida igenom honom så här mycket själv tidigare...

Men jag älskar verkligen min häst.

SÅ nu ska vi FÖRSÖKA hålla igång så länge det går, innan bebisen kommer =)

Här kommer lite nya kort på prinsen min.

Kan ni inte säga vad ni vill läsa om också? så jag vet vad jag ska skriva om. 
För ni är ju faktiskt inne och kollar min blogg varje dag, har iallafall läsare trots det inte händer något här. 

han får jätte mycket vila nu, som han egentligen inte ska ha. Men vad gör man när man är sjuk och inte fixar att greja alls med honom?!
Är ansträngde att mocka och bära vattnet ca 3meter.
Så jag fixar inte ens att longera honom, men jag får allt ta och försöka göra detta imorgon.

Han har ju stått sedan i Torsdags, så det är inte bra alls, speciellt inte nu när vi har kommit igång och det känns bra för oss, eller bättre iallfall..
Så imorgon ska jag trotts min kropp (kanske det jag behöver för att bli frisk) och sätta honom i arbete, ett enklare longeringspass får det bli, eftersom jag är sjuk och inte alls pigg känns det onödigt att skriva ett schema för honom. Men har väl ett i huvudet som är tänkt för oss, ifall jag blir bra.

Jag har någon bakterie i kroppen eller likande.
Har feber till och från, halsen är så svullen, tillsammans med mandlarna att jag stundtals inte kan svälja eller hålla en tillräckligt hög ton för att man ska höra av jag säger.
men enligt sjukvårdsupplysningen och sjuksköterskorna på vårdcentralen är det inget fel på mig, utan jag ska vänta tills jag blir helt "borta" och inte kan svälja alls, då ska jag komma in till dom ;)
Dom är lite roligt, men så är det väl.

Men jaa. jag måste ju aktivera Otto ändå, önskar ibland att jag hade en medryttare eller iallfall en som kunde pyssla och dona med honom, och kanske ta en promenad eller liknande.
Men min sambo är "rädd" för hästar, min mamma som har lite hästvett och vana jobbar natt och bor 1,5mil från oss, inga vänner som grejar med hästar, så det är rätt kört med hjälpen på det hållet iallfall..
Har ju den andra kvinnan i stallet som är inackorderad också, som kan hjälpa mig i värsta fall med mockningen ifall jag blir helt borta och inte fixar med det, det vet jag allt att hon gör, men vill inte eller kan inte be henne om hjälp för jag har en bakterie/virus i kroppen, lite måste jag fixa själv ;)

Men mer imorgon eller på onsdag.
PÅ söndag kommer Emma Topp igen, vår dressyrtränare =) SÅ jag hoppas att jag fixar att rida tills dess.

här har ni ett filmklipp från longeringen den 26/4.

hade ett till, i andra varvet, men där höll jag telefonen fel, så det ligger på sidan, så är jobbigt att se på.

mäker det när jag filmar, tappar jag konsentrationen på Otto och han kan slarva sig igenom utan att jag märker det helt och hållet, då jag håller i kameran, men här är iallfall ett smakprov i hur han rör sig i höger varv, trav och skritt, ökning och avsakning.

Då jag inte fick fast brodden, hade bruset fast en liten liten sten i ena broddhålet fram och jag använder bara två brodd på varje hov, så man är ju rätt beroende av att båda brodden sitter på. =/

Jag höll säkert på i 15minuter och Otto blev super stressad som vanligt när brodden kommer fram, han tycker verkligen inte alls om dom.

Så om det håler i sig lite till blir jag väl tvungen att försöka få på dom och ha dom på i hagen.

Men istället för uteritt, blev det en kort och lugn longering i paddocken med en bom i volten.
Jag longerade honom i bara grimma, då han inte ville vara med i dag och inte alls var på humör och så hade jag bara plockat fram ridsaker och jag kan inte lämna honom, för då rycker han sig, eller kan göra iallfall och det är rumt att låta han göra det.

Men han skötte sig helt okej ute i paddocken, han var lugn och fin och lyssnade på mig, men var lite seg och inte riktigt ville trava, men han gjorde det när jag bad honom om det, efter 2 gången. :P
Jag brukar aldrig ha spö med mig ut när jag longerar, för det brukar funka kanon ändå, men idag är jag lite ledsen över att jag inte tog med mig det, då han som sagt var tyckte det var bättre att stänga av öronen och inte lyssna.

Men men, det funkade ju bra ändå. Så jag longerade bara i 20 minuter, då han inte alls var pigg på att röra sig (, han var inte halt, eller varm, ingen feber och ingen snuva).

Men vi har la sådana dagar alla, ibland.
 Bara att acceptera att han är ett djur med känslor och tankar också.

Men han var lika stressad i stallet sedan när vi var där inne igen för att ta på täcket och borsta ut svansen, så jag vet i fasiken va det var med honom idag.

Om han är påverkad av att han får Linfrö olja och B-vitamin av mig nu, andra dagen. kan det göra något? har inte märkt av det tidigare på mina tidigare hästar.

hmmm... :/

men han fick allt "plågas" lite, för svansen skulle jag fått borstad och jag vill inte bara släppa ut honom och strunta i att han var stressad, för då är risken att detta sätts i bruk och görs så varje gång och det vill vi inte, inte nu när allt flyter på så bra som det gör med honom och stalletgången.

Imorgon ska jag iallfall försöka få rida lite, bomarbete =)
mer om det imorgon.

en jätte kort runda ute, som vi ska skritta.

Då han blev riktigt ordentligt genomgådd igår, så får han ett lätt pass idag och solen strolar och ingen vid, så jag ska passa på att rida ut för första gången, då han kansek är lite tröttare och mindre allert på allt.

Men jag tar på honom det skarpare bettet, för säkerhets skull, som Malin (hans ägare) tyckte att jag skulle ha på honom då jag ska rida ut dom första gångerna, så får ha det.

Är ju ett Pelhembett, ett stångbett

EN LITEN förklaring för er som ej är jätte duktiga på bett:

• Stångbett har hävstänger som förstärker bettets inverkan vid ett tygeltag. De är också försedda med kindkedja som verkar genom att pressa hästens underkäke mellan kedjan och själva bettet.
• Ett val för sportryttare ska detta bett också vara.

uppdaterar sedan om hur det gick, kommer antingen ikväll eller imorgon.

och imorgon ska jag även försöka att skriva ner Schemat för veckan, som jag ska skriva ner i stallet idag, så jag vet vad jag har gjort och ska göra, så jag kan planera framåt.

verkar som många uppskattar att ha sådant uppe, för att just själva få lite idéer till sin egna rider.

jaja.

På återseende, nu ska jag ut och rida.